Licaah

Hej mina kära ! Har inte riktigt haft tid för att blogga kan jag ju säga.. då det hänt lite saker som gjort att jag varit upptagen!



Idag har jag suttit på akuten med en utav mina bästavänner, han har problem med hjärtat och vart hämtad med ambulans i skolan igår, sen släppte dom bara honom.. vilket var så dumt !
Idag skulle jag möta upp honom när han kom till skolan, men han slutade bara höra av sig plötsligt, så jag vart orolig direkt.. sen kom jag ut från mitt klassrum och möts utav ambulans snubbar och förstod genast varför dom var där igen.. jag började leta och såg hur han gick ut genom dörren.. jag kom springandes efter och bara kramade honom och såg att han verkligen inte mådde bra. Ambulansen åkte iväg och redan då bestämde jag mig för att komma efter och vara med honom på akuten.

Jag satt med honom i ca 4 timmar och läkarna gjorde inte ett förbaskat piss ! 
Dom gör ingenting för att hjälpa honom, dom verkar inte ta honom på allvar! jag trodde att dom valt det yrket för att dom vill hjälpa/rädda människors liv. Men tydligen inte !  jag blir så förbannat less..

Jag hoppas att du snart ska må bättre igen även om oddsen inte är så höga.. men jag finns vid din sida och stöttar dig! Du är en utav dom starkaste och mest envisa människa jag någonsin träffat, du är inte den som ger upp i första taget! så jag litar på dig.  Jag ska finnas för dig när du som mest behöver mig, du är en sann vän och jag släpper dig ej ! ♥♥

Tack fina vänner för en riktigt härlig dag på Viktoria ! :)

Idag när jag kom till Viktoria kände jag mig först lite "forever alone" i stort sätt. Tills vi skulle börja byta om till SMO, jag kan lätt konstatera att jag inte ska bli brandman ! 
Man har ju 90 sekunder på sig från att larmet går till att du ska sitta i brandbilen ! För mig tog det 900 sekunder ( 15min ) att klä på sig, visserligen så visste jag inte vart allt fanns.. Så det är tur att jag har två fina vänner, Karwan och Mahmoud! :)

Efter det hamnade vi i samma lag, så medans andra gruppen körde ett uppdrag så började vi tre tramsa och hade skoj.. det tog nog oss 10 minuter att ta första bilden på oss tre haha! Ni är fina mina pojkar :)

Kul hade vi! Och när jag och Karwan satt fast i ena tunneln då :O  då fick man lite smått panik. Det är så trångt och han skulle komma förbi för att hjälpa en tjej upp där ifrån. Det var lite svårt men det funka ! :)

Tack för en fin dag med er pojkar ! :) <3


Karwan's blogg
( Klicka här ! ) 

Hej mina hjärtan, jag känner mig så hemsk just nu.. Jag vaknade för en liten stund sen. Sonny fick ta hand om Seth själv! Idag har jag vart ute på Viktoria - Brandstation och haft skoj, känns bra att det är tillbaka varje onsdag! På SMO:n vart det riktigr kul, vi kröp i tunnlar, leta efter lappar med nyckelord, vi fick krypa i gångar med en slang och bygga ihop någonting som då vart en bil! Ja, riktigt skoj med andra ord.

Jag somna inte förs 04:00 inatt för att jag var på akuten med mitt lilla hjärta Sofie.. Hon åkte in med ambulans för kraftiga bröst smärtor. Så jag satt där med henne och hennes mamma! Sen vart det då alltså bara en timmes vila inför skolan, det funka hur bra som helst tills jag kom hem och vart sååå himla trött! Nej nu blir det mat, lägga min kotte och sen eventuellt blogga igen! Kisses Bitches!!

Nu har vårt kapitel nått sitt slut

Mitt hjärta brinner
Medans du försvinner
Mitt hjärta slår dubbla slag
Du gör mig svag
Jag kan inte hålla dig kvar mot din vilja
Du är den vackraste lilla lilja
Jag låter dig gå
Jag vill inte vara på
Jag älskar dig med djupet av mitt hjärta
Nu har jag känt på riktig smärta
Du tänker nog att detta bara är ord
Jag skriver detta med mitt största mod
Du kommer nog inte förstå mitt syfte
Men du mitt liv lyfte
Med ditt underbara skratt
Och den värmen när du log glatt
Är en känsla som ej kan beskrivas...
Jag släppte dig så nära intill mitt liv
Det var ett stort kliv

Jag hoppas att du en dag ska få inse att det jag genomgår, är något som tagit för hårt på mig. I värsta fall kanske inte jag står kvar en vacker dag, det är ingenting jag kan förutse. Det är någonting man får låta framtiden visa.
Nu ger jag upp kampen om att få dig tillbaka, nu är det slut.

Du var där för mig, när mörkret smög sig på tog du min hand
Ge din kärlek, trygghet till mig
När inget funka så var du där med mig

Allt är borta, du gjorde det rätta för dig.


Nu går jag vidare, och släpper det som var. Det jag har med mig, är dom fina minnen vi delat tillsammans.
Nu säger jag Goodbye. Nu är det över. Så får det bli.
Jag orkar inte kämpa för någonting som inte visar att det är värt det.

Jag tror nog att du förstår mig. Hejdå.

Starta denna och läs sedan vidare!


Först vill jag tacka min vackra bästa vän för det inlägg hon gjort i min blogg !

Jag har en alldeles speciell vän, som aldrig svikit mig, aldrig sagt något dumt, och som funnits där för mig i alla väder ! Hon har en speciell röst, likadan som min och knappt någon hör skillnaden på oss i telefon. Som vi lurats !
Vi är precis likadana förutom att jag har en son och älskar skräckfilmer. hon hatar framförallt Saw!
Hon är den absolut finaste vän jag någonsin haft, och henne ska jag hålla hårt i!



Detta är min bästa vän, Denise Ljungqvist!
Du lyser upp migg liv som den solstråle du är, du vaggar mig till sömns som den stjärna du är.
Du gör min vardag vackrare som den blomma du är.. Det finns så mycket mer jag skulle kunna säga men då tar detta aldrig slut.. ;)



Och du är min prinsessa som aldrig lämnat mig, jag kommer alltid finnas för dig min skatt.
Du är en alldeles för betydelsefull person i mitt liv.
Som du sa, första gången vi pratade så frågade jag dig om du ville dela på en hamburgare, du fick den ena halvan med bara ketchup , medans jag hade ketchup senap och dressing. sen snacka vi skit resten av den dagen.
Sen efter det har vi byggt upp vår relation och du är bland det viktigaste för mig.
Du har en sån styrka och vilja att det smittat av sig på mig också.
Du är så perfekt man bara kan bli. Jag släpper dig aldrig!





När jag mått som sämst, så finns du där och hjälpt mig att försöka se det som ljus som ska föra mig till det vackra med livet. Du släpper inte min hand utan visar vilken underbar människa du är, när livet varit som jobbigast har du då ännu en gång hjälpt mig från att göra någonting dumt som jag sedan ska komma till att ångra.
Du låter mig gråta mot din axel och känna den värme & kärlek som bara du kan.
I din famn känner jag mig trygg och välkommen. Jag vet ju vart jag har dig...
Vid min sida för resten av våra liv.
Jag lämnar dig aldrig någonsin, jag kommer alltid ha dig i min hand. Du är den jag ska vandra mot framtiden med.
Jag vet vem du är, jag tar dig för den du är! 
Min fina lilla prinsessa, det jag vill komma fram till är att...





Jag älskar dig !

Igår fastna jag för den här, jag har hört den sen jag var liten..
Men nu slog den mig ganska hårt!

Var inte rädd för mig,
Var rädd om mig..

Den här dagen har varit riktigt seg, tyvärr blev det inget med Knivsta och Denise & Danne.
Istället har jag slappat hela dagen och nu har vi precis ätit, pasta med kyckling. Riktigt gott.
Undrar vad man ska hitta på imorgon då, jag borde försöka hitta någon present till min kära syster som fyller år på lördag! :)
Just nu sitter Seth och äter medans han kollar på Nicke Nyfiken på film. Han är såklart beroende utav Nicke Nyfiken och Mamma Mu !

 

Det här är då Seth's favoriter "umpa" och "mammu".
Mammas lilla pojkesnutt.
____________________________________________________________________________

Jaha, men vad händer imorgon då? .. Antingen stan i Uppsala, Sollentuna Centrum eller Häggvik kanske. Leta present till syster yster. Jag har hunnit köpa en sak än så länge, ssssssh ! ;)

Vi får väl se vad jag hittar på då, något fint måste hon få iallafall ! :)

Jag älskar dig min lilla syster ! :)<3

Tjena morsen då, nu är äntligen Sonny vaken, han vakna 14:00 av att hans bror kom på besök och kasta sig i sängen.
Jag har varit ute med Seth en stund och han lyssna verkligen inte på vad jag sa så jag fick bära honom en liten bit och då vart han as förbannad.


( lilla älsklingen när han knappt var året )

Idag blir det nog åka till Knivsta och träffa Denise & Danne och ha massa mys där.
Beror helt på , men nu bär det snart av till affärn för att handla blöjor och påsk godis.
Helt menningslöst inlägg, jotack jag vet ;)



Just nu sitter jag och äter sån här och dricker sån här..



nej ussh vad dåligt inlägg...

Puss i ljumsken mina änglar ! ähh...

Kisses Bitches !

Vad tycker ni om denna låt ? ;)

Vad tycker ni älsklingar om denna ?

 

Klättraren David, 34, berättar – Så fick vi upp lille Leo ur skrevan

Bergsklättraren David Crawley, 34, hängde huvudstupa mot bergsväggen medan brandmännen höll hårt i hans anklar.

Till sist lyckades han få tag i lille Leos handled – och fick upp pojken.

– Vi vet inte hur vi ska kunna tacka David, säger pappa Henrik Högberg.

Aftonbladet var med när Leo fick träffa sin räddare.

Irländaren vill inte kallas för hjälte.

Men lille Leos familj är av en annan åsikt.

– Vi ville så gärna träffa honom och bara få säga tack, säger Henrik Högberg, 31.

Ett dygn efter dramat återförenas bergsklättraren och familjen på Lilla Torg i Kristianstad.

”Belöning nog”

Det blir ett känslosamt möte.

– Leo tyckte om David och litade på honom på en gång, säger Henrik Högberg.

Klättraren:

– Jag hjälpte en treåring som var rädd och satt fast. Vem som helst skulle gjort samma sak, säger han till Aftonbladet.

Bott här i tio år

Malmö har varit David Crawleys hem i tio år, sedan han flyttade till Sverige från Irland. Att han blev en av huvudpersonerna i gårdagens drama var en ren slump.

– Jag och några vänner brukar klättra här. Jag såg alla ambulanser och frågade om jag kunde hjälpa till.

Till en början sa räddningstjänsten nej, men klättraren väntade kvar.

– Jag är 183 centimeter lång och väger 65-66 kilo, så jag är ganska smal och tänkte att de kunde ha användning för mig, och så blev det ju, säger David Crawley.

När lille Leo föll ned i en bergsskreva vid Kjugekulls strövområde utanför Kristianstad klockan halv elva på lördagsförmiddagen försökte räddningstjänsten först med selar, krokar och snören för att få upp honom.

Budade stör

Men timmarna gick och alternativen började ta slut. Man skickade bland annat ned både David Crawley och en liten flicka, utan resultat.

Till sist budade insatsledaren Thomas Nilsson dit en specialstör med krok från Höganäs, där den ingår i den räddningsutrustning som används vid fall på Kullaberg.

– Det är som en lång specialdesignad stång, kan man säga. Vi fick in den och lyckades vrida den runt hans kläder. Det gjorde att vi kunde dra ut honom en bit, säger Dan Svensson, vakthavande vid räddningstjänsten Skåne nordost.

Efterlängtade ord

Man testade då att ännu en gång att fira ned bergsklättraren med huvudet före.

– Jag pratade med Leo, vädjade att han skulle ta min hand. Till sist fick jag tag om hans handled, säger David Crawley.

Och så kom de.

Orden som familjen Högberg och hela räddningsmanskapet väntat på i över fem och en halv timme:”Jag har honom.”

Nästa vecka ska Leo och hans föräldrar träffa de övriga som var involverade i räddningen.

– Vi vill verkligen tacka var och en personligen. Det hade inte slutat på samma sätt om det inte var för de här underbara människorna, säger Henrik Högberg.

 

Klättraren David, 34, berättar – Så fick vi upp lille Leo ur skrevan

Bergsklättraren David Crawley, 34, hängde huvudstupa mot bergsväggen medan brandmännen höll hårt i hans anklar.

Till sist lyckades han få tag i lille Leos handled – och fick upp pojken.

– Vi vet inte hur vi ska kunna tacka David, säger pappa Henrik Högberg.

Aftonbladet var med när Leo fick träffa sin räddare.

Irländaren vill inte kallas för hjälte.

Men lille Leos familj är av en annan åsikt.

– Vi ville så gärna träffa honom och bara få säga tack, säger Henrik Högberg, 31.

Ett dygn efter dramat återförenas bergsklättraren och familjen på Lilla Torg i Kristianstad.

”Belöning nog”

Det blir ett känslosamt möte.

– Leo tyckte om David och litade på honom på en gång, säger Henrik Högberg.

Klättraren:

– Jag hjälpte en treåring som var rädd och satt fast. Vem som helst skulle gjort samma sak, säger han till Aftonbladet.

Bott här i tio år

Malmö har varit David Crawleys hem i tio år, sedan han flyttade till Sverige från Irland. Att han blev en av huvudpersonerna i gårdagens drama var en ren slump.

– Jag och några vänner brukar klättra här. Jag såg alla ambulanser och frågade om jag kunde hjälpa till.

Till en början sa räddningstjänsten nej, men klättraren väntade kvar.

– Jag är 183 centimeter lång och väger 65-66 kilo, så jag är ganska smal och tänkte att de kunde ha användning för mig, och så blev det ju, säger David Crawley.

När lille Leo föll ned i en bergsskreva vid Kjugekulls strövområde utanför Kristianstad klockan halv elva på lördagsförmiddagen försökte räddningstjänsten först med selar, krokar och snören för att få upp honom.

Budade stör

Men timmarna gick och alternativen började ta slut. Man skickade bland annat ned både David Crawley och en liten flicka, utan resultat.

Till sist budade insatsledaren Thomas Nilsson dit en specialstör med krok från Höganäs, där den ingår i den räddningsutrustning som används vid fall på Kullaberg.

– Det är som en lång specialdesignad stång, kan man säga. Vi fick in den och lyckades vrida den runt hans kläder. Det gjorde att vi kunde dra ut honom en bit, säger Dan Svensson, vakthavande vid räddningstjänsten Skåne nordost.

Efterlängtade ord

Man testade då att ännu en gång att fira ned bergsklättraren med huvudet före.

– Jag pratade med Leo, vädjade att han skulle ta min hand. Till sist fick jag tag om hans handled, säger David Crawley.

Och så kom de.

Orden som familjen Högberg och hela räddningsmanskapet väntat på i över fem och en halv timme:”Jag har honom.”

Nästa vecka ska Leo och hans föräldrar träffa de övriga som var involverade i räddningen.

– Vi vill verkligen tacka var och en personligen. Det hade inte slutat på samma sätt om det inte var för de här underbara människorna, säger Henrik Högberg.

Min, Denise & Elin 's nya blogg ! :)