Licaah

Hon tycker att det är sorgligt när folk inte märker att en som står en nära faktiskt mår dåligt. att någon som behöver mer än bara uppmärksamhet inte ens får det. att den personen ska behöva känna sig så värdelös, att hon inte betyder ett skit. varför ingen ser, varför ingen förstår. det vet hon inte.


Hon försöker göra saker rätt, sköta allt det där som folk ber henne om, men vem ser det? ingen.
hon försöker vara den duktiga lilla flickan som ingen trodde fanns. men vad får hon för det ? ingenting.
hon önskade bara en sak innan hon tog nästa steg, att allt skulle lösa sig. det gjorde det inte.


Hon upplever allt som en enda stor mardröm att om en liten liten stund få vakna upp hur den dröm hon just nu lever i och bara få inse att allt är en mardröm som aldrig någonsin skett. men flickan vaknar aldrig upp.
hon fortsätter bara vandra med alla hårda ord som en väska på ryggen som bara blir tyngre och tyngre för varje dag som går, hon kan inte gömma sig. att hon aldrig kan få det som dom andra får.. 
att allt hon gör, allt hon säger.. är fel och hon får skäll.
men till någon som beter sig så mot den flickan inte får skäll för det hon vräker ur sig.


Den lilla flickan har en gång i tiden skurit sig, så djupt så djupt. hon orkade inte med livet efter allt hon fick gå igenom. hon börjar känna hur hon snart inte orkar mer men kämpar hårt för att det finns en sak i hennes liv som får henne att se ljuset i det mörka. Hon försöker uttrycka sig på en massa sätt, säger det helt öppet men ingen förstår vem det är hon menar. ingen hör henne över huvudtaget. alla bara tittar på henne och ser henne som vem som helst. Hon kommer aldrig vakna ur den mardröm hon lever i.
hon är värdelös